Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/huggse/public_html/davanna/wp-includes/cache.php on line 36

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/huggse/public_html/davanna/wp-includes/query.php on line 21

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/huggse/public_html/davanna/wp-includes/theme.php on line 508
Davannas resa grandisimo 2008 » Blog Archive » I hetluften i Panama

I hetluften i Panama

Panamas valuta är den amerikanska dollarn. Och samtidigt som jag tog mark i landet brakade dess värde genom den 15 år gamla botten på sex kronor per styck. Ståtlig flax har jag.

Panama City luktar bajs och ser ut som skit. Men om en fyra-fem år kommer stan att vara i bättre form, lovade en taxichaffis. Men då är nog dess själ också helt borta. Redan nu ser större delen av stan ut som jänkeland. Det var i vilket fall gött att vara tillbaka i hetluften igen, det var ett tag sen sist. Det var också ett tag sen jag lagade mat, närmare sex veckor faktiskt! Men nu gjorde Johanna en frukost-insats med hostelets gratisa pannkakssmet. Hon hade inte direkt vilat sig i form och brände pannkisen på grund av för varm platta. Som vågen över n:et försökte hon förklara detta för en kanadensare med orden “The plate is too hot” - resans skönaste svengelska hittills (förutom han Olles multipla klavertramp då). Kanadicken blev lite konfunderad.

Även David verkar ha tappat vissa färdigheter, bland annat sina hAXxØr-skillz (och detta trots viss övning under resan). På ett internetcafé skulle señor Bergman plugga in sitt USB-minne men han försökte trycka in det i på/av-knappen på datan! Det enda som sen syntes i den slocknade skärmen var reflektionen av supportkillens flinande feja.

På väg från sketstan Panama City hann jag med en sista fadäs, jag misstog inrikesflygets bagagevikt på 25 för kilo när det var pounds (jävvla jänkare igen!). Alltså typ dubbel övervikt för Davids 23-kilosduffel. Efter några minuters kallsvettande i incheckningen fick jag överviktsavgiften. Bara $25 - puh! Inte som när Enström flög hem från Peking direkt.

Flyget gick till Bocas del Toro, ett skönt ställe i den Karibiska skärgårn. Röster har hörts om att Bocas har börjat se för mycket av “The Gringo trail” och håller på att bli överexploaterat. Men jag har lärt mig att det är de ställena jag gillar bäst. Fortfarande tokbilligt, med inställsamma infödingar som gärna växlar till att öva sin engelska när de inte förstår min spanska. What’s not to like liksom? Om man är genuint intresserad av kultur och dess historia skulle jag tro att man kan få det tillfredsställt på ett café i Bergsjön. Men hur många hobby-antropologer tar sig tid till det, eh? Nä, jag vill studera naturens mest utvecklade ekosystem - korallreven, helst med så lite hassle som möjligt. Johanna skiljer sig i och för sig lite från den här hårda attityden, hon älskar speciellt att kolla in skolorna de har här. Det är kort sagt sextiotal.

På en av Bocas otaliga dykcentran, Starfleet Scuba, tog Johanna dykcert (kun 960 spänn!). With flying colours, det måste sägas. Och hennes intruktör sa faktiskt just det. Hon bubblade runt som en av de vattennära strandapor vi en gång var. Under tiden hetsade David runt på egen hand för att, på de första få timmarna han varit ifrån Johanna på tre månader, iscensätta ett spektakulärt frieri, inklusive förlovningssemester och införskaffande av det som behövdes till ringarna. Men det där är en annan lång historia som jag sparar för muntlig berättelse för de romantiska stackare som vill höra. Och för släkten, som måste lyssna.

Turerna till de bättre stränderna och snorklingsställena gick med billig båttaxi. Det var lite vansklig sjö ibland men som vanligt tror man ju att taxichaffisar vet vad de gör, hur vådligt de än kör. Jag misstog mig dock - vår båt kantrade i de brytande vågorna! Jag tog en annan taxi hem. Kanske står föraren fortfarande kvar på Wizard beach och svär och rycker i startsnöret till sin vattenfyllda utombordare.

Därute på en strand fick jag även bevittna kärlek vid första ögonkastet. Eller kanske var det bara vanlig backpackerkåthet. I vilket fall noterade jag att nutidens “Får jag chans på dig?” heter “Are you on Facebook?”. Apropå sociala förändringar så har jag tänkt på en annan sak vad gäller turistas. Nuförtiden presenterar man sig sällan för varann. Inte förrän man tagit ett par öl zusammen och avklarat de vanliga trista frågorna och om man då känner att det klickar lite så tycker man att det är värt att fråga om namnen. Plötsligt är det något av en bekräftelse att få veta någons namn. Ganska vettigt egentligen. Borde kanske tillämpas mer i arbetslivet också. “Välkomna. Vill ni ha kaffe? Vi kan hälsa efter mötet om det fortfarande känns aktuellt.”

Andra stora uppleveser på Bocas var: passopp-Jorge som var harmynt och sa “oh la la” HELA tiden, mitt festande med ett gäng ozzies på en laglös partyfärja, ett galet åskväder som bombarderade mig med blixtar och den coola snubben i Life Aquatic t-shirt (David skrek: “Best movie ever!!”, Han lufsade förbi och sa: “No doubt.”).

Ohlala, vilket rekordlångt inlägg det blev. Muchas gracias om du läste ända hit. Fortsätt jobba nu! Eller…om du har tid så kanske:

Kolla bilderna från Panama här! »

7 kommentarer to “I hetluften i Panama”

  1. Lillasyster säger:

    Wow!

    Jag är sjukt impad av dina silversmideskunskaper kära bror. Jag trodde aldrig att du skulle göra dem själv, och vad fina de blev.

    När kommer ni hem? och kommer ni stanna något o stockholm eller sliter ni med katterna och åker direkt till götet?

    kram

  2. fanny säger:

    well, det låter ju alla tiders det! själv tog jag och klara en helkväll på operan med svansjön. en japan luta sig dock hela tiden framför mig och skymde halva sikten, men den va allt bra fin. svansjön alltså, inte japanen. för övrigt slutar min exil för denna gång. syns back home.

    kram F

  3. Birgitta säger:

    Jisses vad ni glassar runt. Njut så länge det varar. Så har du David blivit silversmed på resan. Fint resultat.

    Kram M

  4. Thess säger:

    hilfe va ni är roliga. läser och skrattar så jag gråter.
    syster är mäkta imponerad av att ni gick hela vägen från cusco till maccu pichu, hon blir som en blöt trasa på de höjderna.

    vi är nog på väg till indonesien, typ bali. det är lite spännande att inte veta vad som händer härnäst!

    stora kramen!
    / t.

  5. Sara S säger:

    What? En bild tillägnad mig? Jag fattar ingenting.
    Eller vänta, är det för att de är gjorda av mynt kanske (SCARY!!!!) eller har jag kanske råkat nämna min bröllopsfotonoja? Hm…

    Gratulerar iallafall!

    Ja är tydligen en turista året runt. Babbla på som en tok när man träffar nya människor och inte vill ha pinsam tystnad och genom det liksom aldrig komma till namnet, det är väl det man alltid gör….eller? Men det jag gillar det också. Man får förtjäna att veta mitt namn, haha!

  6. Davanna säger:

    Fanny: Halften av mig ar avundsjuk pa att ni kom ivag pa Svansjon. Det hade halva jag velat vara med pa.

    Thess: Bali har jag aldrig haft nojet att besoka! Jag kommer och dyker nangang nar jag har samlat nya pengar, det gar fort som dinkare.

    Sara S: Ar du radd for ringar gjorda av mynt?? Na, jag tankte pa att du alskar sana dar corny brollopsfoton. Helst med vit dimma runt kanterna, visst? De ar de basta!

    Jag kommer till Sthlm 3:e juni och aker vidare till Gotet kanske den 5:e. Val mott da allihopa! Saknar er.

  7. thea säger:

    hej vi siter i lusthuset och grillat älg och gris.gott.

Lämna en kommentar