Davannas resa grandisimo 2008

Först och främst ett jättetack till Maria för tipset om att snorkla i Bonito. “Det bästa på resan hittills!”, enligt David.

Lilla sömniga Bonito liknar en vildavästern-håla med sin enda huvudgata. Turismen har bara funnits här i tio år och består så gott som bara av snorkling. Men quelque snorkling! Man flyter med i sötvattensfloder som föds av underjordiska källor vilket gör vattnet kristallklart. Och det är proppat med fiskar och växter - det är som att simma runt i ett väldesignat akvarium. Om den akvarietokiga tolvåriga småmulliga (och pannbandsprydda) versionen av David hade sett mig nu hade han blivit duktigt avundssjuk. Och det var inte utan att den fullvuxna versionen blev sugen på att ta upp den gamla hobbyn igen. Han klockade en hel del klassiska arter men den här gången i vilt tillstånd! Kolla här om du mot förmodan vill se vilka. En gammal pojkdröm har gått i uppfyllelse!

Snorklingen kombinerades oftast med en detour till något annat sevärt. Jag såg en underjordisk klarblå sjö (eller tja, snarare en damm) och ett gigantiskt hål bebott av ett femtiotal par av röda aror. Guiderna var kunniga och skojfriska brassar och typiskt nog drog de en massa roliga sexistiska skämt och liknelser. Vi var även ett skönt gäng gringos på hostelet och speciellt två engelskor - Jill och Hannah - förtjänar lite extra textmassa: Först trodde jag att de bara var ett par bitterfittor men sen antog jag att man kanske blir lite tjurig och krävande av att resa i åtta månader. De verkade ganska bortskämda och posh men de hade en underhållande butter attityd. En dag sa jag att det var fint väder men då replikerade Hannah blixtsnabbt som värsta örebroaren “Yeah. For now”. Och i minibussen suckade de tungt varje gång guiden stannade till för att peka ut apor, toucans, tapirer, spindelbon eller någon rovfågel. Jill kommenterade med “Let me guess. It´s another owl” eller som när vi såg en hjort “We shoot those back in England”.

Men när det snackades om dyra smycken eller vilda fester, då vaknade engelskorna till liv. Hannah berättade t ex om en incident, angående latinosarnas skurkaktighet (något som jag hittills inte sett röken av):
Det hela utspelade sig när de var på karnevalen i Rio. Till skillnad från oss ängsliga svennar hade de släppt loss rejält och framåt småtimmarna kände de att de behövde lite av sydamerikas finest för att orka fortsätta. En australiensare stapplade iväg med en local till en mysig favela för att ordna saken. Där fick han sin gubbe kola men även två pistoler mot huvudet och han tvingades lämna ifrån sig alla värdesaker förutom, konstigt nog, kreditkortet. Detta fick strax sin förklaring.

Polisen plockade honom så snart han klev utanför kåkstaden och krävde en muta för att inte gripa honom för droginnehav. För säkerhets skull planterade de ett extra gram kola på honom. De körde honom till en bankomat och befriade honom på motsvarande 4000 spänn och frågade sen vänligt om han ville ha skjuts nånstans. Snygg symbios mellan tjuv och “polis”!

Ozzien klev tillbaka in på hostelet, daskade två små påsar på borde och sa “I am so done with Rio!”. Han hade minsann fått behålla piggelinet!

Kolla bilderna från Bonito här! »

Det här inlägget publicerades lördag 1 mars, 2008 kl. 22:52 i småstadsliv, dykning o dyl, storstadsliv. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.